Julstöket kom i vägen för min deadline.

Det blev ingen roman färdigredigerad i december. Jag har bara kommit till kapitel tretton än så länge, och då är det ändå inte så mycket som ska ändras i början, mest förlängas och utvecklas. Jag inser att jag nog gjorde ett misstag som skickade den till förlag i sitt ursprungliga skick. Förutom att den helt enkelt är alldeles för tunn så är jag när jag återvänder till den efter två andra romaner inte alls nöjd med den. Risken är nu att den blir alltför mångordig i stället, att jag skriver läsaren på näsan med det som tidigare stod mellan raderna och drar ned tempot med inre monolog och onödiga beskrivningar. Men står det först i manus kan man ju alltid redigera bort det sedan. Förut stod det kanske inte ens mellan raderna, utan bara i mitt huvud.

Det är svårt att hålla tonen. Jag vill hålla en lättsam ton, som en pastich på femtiotalets pulp fiction, men samtidigt vill jag ju att min historia och mina karaktärer ska vara engagerande, så de får inte bli rena klyschor. Jag är vid omarbetningen inte särskilt nöjd med hur jag presterat hittills... För mycket utropstecken och sådant. Nu gäller det att se femtiotalsfilm, läsa femtiotalsromaner och lyssna på femtiotalsmusik för att få den rätta tonen. Hur jag nu ska hinna med det, eller med att skriva över huvud taget, mellan allt annat som ska göras...

Annars är jag väldigt pigg på att omarbeta manus nummer tre, men det mår nog bra av att vila först. Jag hoppas bara jag är mer nöjd med det än med det här, även efter ett par månader... Jag borde vara det, tycker jag, mitt skrivande borde ha utvecklats mellan min första och tredje roman. Eller romanutkast, ska jag kanske kalla det. Jag är också sugen på att hugga in på alla mina nya idéer, men inte så det stör, jag ska nog klara att ägna några månader åt redigering först. Det är nästan så att jag vill vänta, för att de ska bli bättre än vad de skulle bli om jag skrev dem nu med en gång.