Goda och dåliga nyheter

Jag tar tillbaka det där jag skrev om tid, åtminstone delvis. Jag "har inte tid" att bearbeta "Fru Vilhelm Wolff" som känns måttligt lustfyllt, men nu är jag i gengäld så uppslukad av min allra senaste romanidé (som går under arbetsnamnet "1666" under ordräknaren till höger) att jag stjäl tid och energi åt den från annat jag borde göra. Det är en idé som känns litet som att komma tillbaka till mina rötter, till de teman och stämningar som fascinerade mig i tonåren. Den är mörkare i tonen än allt annat jag har skrivit under de senaste åren och blir nog svårare att skriva utan att det tippar över i patetik eller ofrivillig komik. Den ska vara "för mycket": melodramatisk och skräckgotisk och bombastisk, men för den skull ingen parodi! Den där käckheten jag fick blandad kritik för på Kapitel 1 måste tuktas. Miljön är historisk som vanligt men nu går jag längre tillbaka, ända till stormaktstiden, och skriver i en mer sagolik stil som gör "historisk korrekthet" mindre viktigt. Kanske tar jag till och med steget att blanda in övernaturliga element, vi får se...

Jag passade också på att skapa ordmätare till de andra romaner jag faktiskt har börjat skriva på, inte bara antecknat idéer och research. "Vera" är den som jag för några månader sedan entusiastiskt annonserade skulle bli mitt nästa skrivprojekt. De knappa tiotusen ord jag har fått ihop mer eller mindre skrev sig själva när jag fann den form och ton som var rätt för berättelsen, men grundidén är betydligt äldre och den utspelas i samma romanuniversum som "Riksettan" och "Kalla mig Charlie!", med en gemensam bifigur. Jag vill fortfarande färdigställa den, men jag känner inte längre någon brådska. Idén har mognat så länge redan och mår nog bara bra av att mogna ett par år till medan jag gör den research som den mer lågmälda, realistiska och historiskt förankrade romanen kräver. Framför allt har nyare idéer konkurrerat ut den som mitt hjärtebarn, och eftersom jag ännu inte officiellt har utnämnt den till "romanen under arbete" (p.g.a. att bearbetandet av "Fru Vilhelm Wolff" kom emellan) ger jag mig själv lov att fuska och ändra i prioritetsordningen.

Det är skönt att ha något nytt som uppslukar mig, för annars har jag mindre goda nyheter. Jag har fått min andra standardrefusering, denna gång via epost och undertecknat av en praktikant. Det gällde det andra manuset jag har ute den här gången - det jag själv är mest nöjd med - och ett annat förlag - det jag allra helst skulle vilja bli utgiven av - så det känns tungt. Jag ville gärna tro att mina manus åtminstone skulle förtjäna någon form av lektörsomdöme eller skäl för refusering... Och i brist på det skulle jag önska att det var som jag skrev i en bloggkommentar en gång, att förtryckta refuseringsbrev kom med kryssrutor i stil med "för kort", "fel genre", "försök med ett annat förlag", "bristande originalitet", "finns ingen marknad", "nästan men inte riktigt ända fram", "ta en språkkurs" eller "ingen chans - ge upp!". Refuserad med en kryssruta, jag vet att det skulle göra de flesta författare rasande, men då skulle man åtminstone ha en aning om det största problemet med manuset! Standardrefuseringar är så frustrerande intetsägande, de säger bara en enda sak och det är "du är inte ens nästan där för de som nästan är där får kommentarer". Om ens det - vissa förlag kanske har som policy att aldrig dela med sig av sina lektörsutlåtanden...

Prioriteringar

Jag kommer inte att delta i det "Bok-SM" som nu går av stapeln på Kapitel1. Jag tycker helt enkelt inte om tävlingens upplägg eller "tonen" i det hela. Jag gillar inte att Piratförlagets samarbetspartner för tävlingen är Aftonbladet och jag är väldigt skeptisk till att låta deckare, memoarer, kåserier, novellsamlingar och fantasyepos tävla med "vanliga" romaner i en enda röra. Dessutom gillar jag personligen inte hela jippogrejen med prisutdelningsgala och allt, men det är ju en smaksak!

Jag har också tagit bort de smakprov på mina romaner jag hade laddat upp på Kapitel 1. Jag har funderat på det ett tag men tvekat på grund av kommentarerna jag har fått. Det som avgjorde saken var att det har dykt upp annonser på sidan i och med "Bok-SM", och det vill jag inte att mina texter ska förknippas med. Jag har ju min egen, annonsfria hemsida med smakprov.

Jag tänkte inte heller rösta i tävlingen, eftersom jag inte har tid att titta på samtliga bidrag som jag tycker att jag i rättvisans namn borde. Men så läste jag en del bidrag på måfå och hittade ett par jag tycker är värda att rekommendera, så nu röstar jag i alla fall. Egentligen tycker jag inte att mina favoriter är färdiga för utgivning - de är snarare lovande men så obearbetade att jag som förlagsredaktör skulle skriva ett utförligt och uppmuntrade refuseringsbrev. De bästa och färdigaste manusen jag har läst på Kapitel 1 tidigare är inte med i själva tävlingen, och det förvånar mig egentligen inte. Författare som har kommit så långt har väl egentligen ingen anledning att fördröja publiceringsprocessen genom att delta i en sådan här tävling i stället för att skicka manuset direkt till förlag.

Det är så mycket på jobbet nu att jag inte har tid med min planerade bearbetning av "Fru Vilhelm Wolff", än mindre att vara aktiv på Kapitel1. Om jag verkligen ville skulle jag ju kunna delta i "Bok-SM" ändå - "Fru Vilhelm Wolff" klarar minimilängden även i befintligt skick. Men jag vill inte, jag föredrar att vänta tills jag har hunnit bli klar med bearbetningen. Jag hoppas att det ska lugna ned sig på jobbet snart! Även utan tävlingens deadline att tänka på vill jag ju bli klar med "Fru Vilhelm Wolff" snart, få det undanstökat och börja på nya projekt!

Sedan jag bloggade senast har jag fått två helt nya romanidéer som jag naturligtvis i vanlig ordning vill ta itu med genast! Den ena har jag redan bestämt mig för att delta i NaNoWriMo i år med, den har ett sådant blygsamt format som känns lagom för den kortroman man ska hinna med under månaden, naturligtvis med någon månad till avsatt för bearbetning efteråt. Researchen måste jag stöka undan i förväg och otålig som jag är har jag redan påbörjat mina efterforskningar och planeringen av upplägget.

Den andra vet jag inte när jag ska ta itu med. Jag hade ju bestämt mig för att börja skriva på en av mina äldre idéer efter "Fru Vilhelm Wollf" men nu har min entusiasm för den historien svalnat och jag är alldeles inne i den nya. Idén fick jag idag och jag har redan kastat ned över tre tätskrivna sidor om den i mitt Worddokument med romanidéer. Många av temana har fascinerat mig länge, och äntligen fick jag en uppenbarelse om hur jag skulle kunna använda och fläta ihop dem! Attans också. Allt utom ett projekt måste vila, och många har redan vilat länge nog, tillräckligt länge för att jag ska ha förlorat den där första entusiasmen när idéerna stockar sig i huvudet och man önskar att man bara kunde skriva hela romanen direkt.

Och så var det det där med tid, att få tiden att räcka till ens till ett romanprojekt. Elaka läsare kan förstås invända att jag tydligen har tid att blogga. Ja, men lönearbete tar kraft och inte bara tid och att blogga kräver helt enkelt mindre energi och koncentration än att försöka prestera något skönlitterärt. Men det kanske bara är som jag försöker ursäkta mig själv inför mig själv...

Bearbeta eller börja på nytt?

Jag har bestämt mig för att göra mer omfattande ändringar av "Fru Vilhelm Wolff" än jag hade tänkt - lägga till ett nytt berättarperspektiv och därmed några helt nya kapitel. Det blir mer jobb men i gengäld mindre tradigt att bearbeta manuset och förhoppningsvis lättare att få ihop de saknade sidorna utan att det känns som krystad utfyllnad. Just nu när idén är ny känns det i alla fall mycket mer lustfyllt att jobba på manuset, och mindre som en plikt som hänger över mig innan jag får börja på något nytt och spännande.

Jag funderar också på att delta i den ordentliga manustävling som nu ska gå av stapeln på Kapitel1 med just "Fru Vilhelm Wolff". Den borde bli klar lagom tills dess, och jag har inget särskilt annat förlag jag mycket hellre vill skicka den till än Piratförlaget, som med de andra två manusen. Jag tror väl egentligen inte att det är en typ av historia som har några chanser att bli populär i omröstningen där, men det skadar väl aldrig att delta... Blir den bara sågad kan jag ju alltid ta den ur tävlan i förtid.

Om den nu blir klar i tid till tävlingen, förstås. Jag tenderar att göra upp väldigt optimistiska planer för när jag ska vara färdig med mina manus, med tanke på hur mycket och snabbt jag i allmänhet jobbar. Bara för att jag har klarat NaNoWriMo en gång betyder det inte att min vanliga skrivartakt är särskilt hög... Även om det känns kul att jobba på en roman i teorin finns det ofta ett stort motstånd mot att verkligen ta itu med det, en lång startsträcka då jag sysslar med annat med dokumentet öppet innan jag väl kommer igång. Jag är så rysligt dålig på att ta vara på små stunder man får över till skrivande, sådär som alla säger att man måste göra för att få något gjort. Visst kan jag kasta ned idéer i ett anteckningsblock på fikarasten - men då är risken att jag blir helt uppslukad av idéer som genererar nya idéer och får svårt att återgå till annat, läs lönearbete.

Med tanke på problemet tid är det kanske dumt att lägga ned arbete på dammiga gamla "Fru Vilhelm Wolff" över huvud taget. Det vore kanske bättre att lägga min lilla skrivtid på något nytt och spännande med potential att bli bättre. Jag gillar bara inte tanken att lämna något oavslutat. Jag betraktade "Fru Vilhelm Wolff" som avslutad för två år sedan och skickade den även till ett förlag som uttalade sig positivt och intresserat och sedan aldrig mer hörde av sig. Nu känner jag att jag måste få upp den till vettig romanlängd innan jag kan skicka den till fler förlag och bli "färdig" med den för gott. Nåja, min nya idé till förlängning kommer åtminstone att göra den bättre, och det kan väl aldrig skada att öva på just bearbetning, som inte precis är min starka sida.