onsdag 8 april 2009

Storhetsvansinne

Ännu ett förtryckt refuseringsbrev har droppat in, och för varje gång det sker blir jag litet tacksammare för det där lektörsomdömet jag en gång lyckades få...

För övrigt har jag fått en vansinnig idé till "1666". Och då menar jag verkligen storhetsvansinnig. Jag nämnde ju förut att jag behöver tukta min stil för att det ska passa den här berättelsen, och nu har jag kommit på ett formellt grepp som skulle tvinga mig att bokstavligen tukta minsta ord. Det skulle innebära att den prosa jag skriver naturligt i huvudet endast skulle kunna komma på fråga som första utkast, obearbetat råmaterial som sedan mödosamt måste omformas. Det skulle innebära en oerhört tidsödande skrivprocess. Det kanske inte ens skulle bli bra jämfört med om jag försökte tukta min stil lite mer på måfå, ett hugg här och var med häcksaxen som jag tycker passar. Det kanske skulle bli form på bekostnad av innehåll, ett storstilat haveri, ett monomant vansinnesprojekt som stjäl år från mina andra romanidéer. Men jag är frestad att försöka...

Och ifall någon undrar har jag tagit bort ordmätarna i menyn till höger för att de tycks ha slutat fungera för gott, inte (enbart) för att skyla över mina tillkortakommanden när det gäller att producera något.