Jag har bestämt mig för att göra mer omfattande ändringar av "Fru Vilhelm Wolff" än jag hade tänkt - lägga till ett nytt berättarperspektiv och därmed några helt nya kapitel. Det blir mer jobb men i gengäld mindre tradigt att bearbeta manuset och förhoppningsvis lättare att få ihop de saknade sidorna utan att det känns som krystad utfyllnad. Just nu när idén är ny känns det i alla fall mycket mer lustfyllt att jobba på manuset, och mindre som en plikt som hänger över mig innan jag får börja på något nytt och spännande.
Jag funderar också på att delta i den ordentliga manustävling som nu ska gå av stapeln på Kapitel1 med just "Fru Vilhelm Wolff". Den borde bli klar lagom tills dess, och jag har inget särskilt annat förlag jag mycket hellre vill skicka den till än Piratförlaget, som med de andra två manusen. Jag tror väl egentligen inte att det är en typ av historia som har några chanser att bli populär i omröstningen där, men det skadar väl aldrig att delta... Blir den bara sågad kan jag ju alltid ta den ur tävlan i förtid.
Om den nu blir klar i tid till tävlingen, förstås. Jag tenderar att göra upp väldigt optimistiska planer för när jag ska vara färdig med mina manus, med tanke på hur mycket och snabbt jag i allmänhet jobbar. Bara för att jag har klarat NaNoWriMo en gång betyder det inte att min vanliga skrivartakt är särskilt hög... Även om det känns kul att jobba på en roman i teorin finns det ofta ett stort motstånd mot att verkligen ta itu med det, en lång startsträcka då jag sysslar med annat med dokumentet öppet innan jag väl kommer igång. Jag är så rysligt dålig på att ta vara på små stunder man får över till skrivande, sådär som alla säger att man måste göra för att få något gjort. Visst kan jag kasta ned idéer i ett anteckningsblock på fikarasten - men då är risken att jag blir helt uppslukad av idéer som genererar nya idéer och får svårt att återgå till annat, läs lönearbete.
Med tanke på problemet tid är det kanske dumt att lägga ned arbete på dammiga gamla "Fru Vilhelm Wolff" över huvud taget. Det vore kanske bättre att lägga min lilla skrivtid på något nytt och spännande med potential att bli bättre. Jag gillar bara inte tanken att lämna något oavslutat. Jag betraktade "Fru Vilhelm Wolff" som avslutad för två år sedan och skickade den även till ett förlag som uttalade sig positivt och intresserat och sedan aldrig mer hörde av sig. Nu känner jag att jag måste få upp den till vettig romanlängd innan jag kan skicka den till fler förlag och bli "färdig" med den för gott. Nåja, min nya idé till förlängning kommer åtminstone att göra den bättre, och det kan väl aldrig skada att öva på just bearbetning, som inte precis är min starka sida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar