Följetong

Jag har tagit en paus i arbetet på "Kalla mig Charlie!" för att bli färdig med "Varulvens Brud" till Hemmets Journals följetongstävling. I vanlig ordning ligger jag efter min planering, men jag tror nog att jag klarar det. Sex kapitel av tio är skrivna, även om det inte ser ut som om jag har kommit mer än halvvägs på ordmätaren. Saken är den att trettiotusen ord inte är den undre gränsen utan den övre som inte får överskridas. Bara jag kommer över tjugotusen är jag nöjd. Men det blir nog närmare trettio i alla fall om jag ska få med allt jag har planerat till upplösningen...

Det är skönt att skriva något i lite kortare format än en hel roman, något som går rappt att få färdigt. Det är också skönt att ha en deadline och en saftig prissumma som motivation att äntligen avsluta den där två gånger övergivna historien... För jag vill ju avsluta den, att den har blivit liggande betyder inte att den inte eggar min fantasi och nu när jag måste har jag roligt med den. Lite ångrar jag kanske att jag inte gör den mer "ordentligt", mer utbroderad och med mer research. Men hur många myllrande tegelstensromaner hinner man skriva på ett liv? Jag har inte tid med det, jag har så många idéer, så många nya människor att möta! Om jag vill fylla på mer kan jag ju alltid återvända till tiden och platsen i en senare roman. Jag får påminna mig själv om att mitt syfte med "Varulvens Brud" inte är att skriva en informativ och välresearchad historisk roman utan en gotisk skröna à la Selma Lagerlöf. Förresten, hur många tunna små böcker finns det inte som ändå ger känslan av en fängslande och rik romanvärld? Ungdomsböcker är ofta bra på det där, man minns dem som mycket "mer" än vad de är, räknat i ord.

När jag inte skriver, och det är förstås ganska ofta, ägnar jag mig exempelvis åt LibraryThing. Som ni kan se har slumpvisa böcker ur min bokhylla dykt upp i menyn till höger - det är bara att följa länken för att utforska mitt bibliotek ifall någon är nyfiken. Än så länge har jag bara ett gratis medlemsskap, vilket begränsar antalet böcker till tvåhundra, alltså ett urval. Men min bokhylla är ändå ganska representativ, för jag lånar böcker hellre än köper så de flesta böcker jag har är sådana jag faktiskt vill äga och läsa om. Fackböckerna jag konsulterar för min research har inte fått vara med, men mycket av skönlitteraturen ger både inspiration och information för mitt skrivande, särskilt de som är skrivna under den aktuella tiden.

Just nu läser jag Axel Munthes memoarer "Boken om San Michele" och låtsas att det är research för "Kalla mig Charlie!", som delvis utspelar sig vid villa San Michele. Den typ av information jag behöver finns dock snarare på villans hemsida, medan Munthes memoarer handlar mer om hans verksamhet som läkare i Paris och hans resor än om själva villan. Tiden han berättar om är inte heller så aktuell, eftersom min roman utspelar sig först efter Munthes död, men det är ändå fascinerande läsning om en man som kan ge ögonvittnesskildringar från Charcots La Salpetrière, tror på tomtar och troll och älskar hundar mer än människor! Det där förstår jag mig inte på, jag är kattmänniska själv.