Hemmets Romanpristävlan

Jag har börjat skriva på "Kalla mig Charlie!" igen. Tror jag. Inte för att jag har mer tid över än tidigare, snarare tvärtom, det är mer som att jag tänker att nu jäklar. Är jag riktigt upptagen med annat jobb hela dagarna kan det skönlitterära skrivandet bli som en belöning - om jag bara har energi över till det alls. Är jag ledig blir det mer som ett jobb jag vill smita ifrån. Känns det igen? Jag har inte kommit så mycket längre än till idén att jag ska ha lite mer spännande kapitelrubriker än "Kapitel 1" - har ändrat befintliga kapitel till sådana där härligt gammaldags i stil med "Första Kapitlet, i vilket vår hjälte gör en oväntad upptäckt..." Men jag har åtminstone börjat titta på manuset igen. Är inte helt nöjd med vad jag ser, men inget pillande i den del som ska föreställa färdigskriven! Här gäller det att avsluta. Mitt nya mål är att bli klar innan jag börjar på nästa projekt, nämligen:

Jag har beslutat mig för att delta i Hemmets nordiska romanpristävlan. Namnet till trots är det egentligen en följetongstävling, så mer av en långnovell än en hel roman egentligen. Som ni kan se har ordräknaren till "Varulvens Brud" gått ned från 50000 ord (NaNoWriMo) till ett nytt mål på 30000 ord för detta ändamål. Det kan nog vara en god idé - den synopsis jag har är litet tunn för en hel roman...

På förlagsfronten intet nytt. Jo, förresten, för en vecka sedan hörde jag av mig till bägge förlagen och frågade hur det går, men jag har inte fått svar och jag börjar tvivla på att jag någonsin kommer att få det. Jag avvaktar i alla fall med de manusen ett tag till, och har jag inte fått svar när "Kalla mig Charlie!" är färdig skickar jag den till annat förlag. Den här gången börjar jag från toppen med de största och jobbar mig nedåt, i stället för att försöka nischa mig. Med jättarna kan man väl i alla fall lita på att maskineriet som spottar tillbaka förtryckta refuseringsbrev fungerar någorlunda smidigt...