Min nya bana som eroticaförfattare

Oj oj, vad tiden går, nästan fem månader sedan mitt senaste blogginlägg! Jag har helt enkelt inte haft någon tid över vare sig till att blogga eller till att skriva något att blogga om. Jag har heller inte hört något från förlagen, och jag har inte själv hört av mig igen - jag vill inte tjata när jag själv inte säkert vet om jag hinner bearbeta några manus för tillfället. Nu är det över ett år sedan jag skickade "Riksettan" till förlag nummer 2 och jag har fortfarande inte hört något, inte ens en bekräftelse på att de har fått det. Vad gäller förlag nummer 1 var det över ett år sedan de hörde av sig och sade att de faktiskt hade läst manuset och på det hela taget tyckte att det var bra. Det verkar ju inte som att de tänker ge ut det i alla fall, eftersom jag inte har fått några mer detaljerade instruktioner om vad de vill att jag ska ändra...

Tycker ni att det är dags att jag ger upp och skickar mina manus till annat förlag? Tyvärr är nog marknaden för den typ av historiska kärleksromaner jag skriver inte särskilt stor i Sverige, så urvalet förlag som kan tänkas vara intresserade är begränsat. Jag riktade in mig på dem jag verkligen trodde på, men kanske att det är bättre att vända sig till de största och mest väletablerade förlagen först - de svarar väl i alla fall och tackar nej inom rimlig tid, så vet man!

Apropå den begränsade marknaden i Sverige så har jag faktiskt skrivit något nytt sedan sist. Den erotiska tonen i flera av texterna jag skrev till min hemsida sporrade mig att försöka mig på erotiska noveller, och eftersom den svenska marknaden är så liten har jag skrivit dem på engelska för att kunna skicka dem till amerikanska antologier. (Se länken till Erotica Readers Resources i menyn till höger för "call for submissions", om du själv får lust att försöka!) Det är inte som att skriva på modersmålet förstås, jag tror inte jag skulle kunna skriva en hel roman på engelska och få till nyanserna och tonen. Då skulle jag dessutom behöva låta dem utspelas utanför Sverige och skippa referenserna till svensk kultur och historia, och det vill jag inte. Men just vad det gäller erotica är det nästan en fördel med det främmande språket - det känns mindre genant att använda explicit sexuella ord på engelska. Och tydligen behärskar jag det tillräckligt bra, för nu har jag faktiskt fått veta att en av mina noveller kommer med i en antologi... Jag återkommer med detaljerna när allt är klappat och klart.

Jag har faktiskt fått ihop ett par tusen till ord på "Kalla mig Charlie!" också. Det går långsamt och oregelbundet, men det går... Jag lever med den romanen i huvudet, karaktärerna är som kära gamla vänner och jag skulle gärna vilja umgås med dem och skriva färdigt deras historier om jag bara hade lite mer tid över... Jag är inte den som kan skriva på en kvart eller ens en timme, jag behöver kunna sitta framför datorn i lugn och ro och komma in i det, gärna avsluta ett kapitel. Eller också ligger jag i sängen och tjuvlyssnar på mina karaktärers dialoger som håller mig vaken och vill bli ihågkomna eller nedskrivna, när jag borde sova för att stiga upp tidigt och jobba.

Här är en tanke: tänk om jag skjuter upp färdigställandet av romanen för att jag inte vill ta avsked av dem? Det vore så hemskt att bestämma mig för att romanen var avslutat och sedan komma på de mest fantastiska scener som borde ha varit med i den! Men då kan jag förstås skriva dem som scener till hemsidan... Eller låta dem dyka upp i marginalerna till en annan roman - alla mina romaner utspelar sig i samma universum, nämligen, om än på skilda tider och platser. Jag tilltalas av tanken på böcker som har kopplingar till varandra utan att vara en regelrätt serie eller ha samma huvudperson. Exempelvis dyker en av mina huvudpersoner från "Kalla mig Charlie!" upp i en biroll i "Riksettan", som utspelar sig tio år senare. Hur är det med er andra som skriver, är varje bok ett avslutat helt eller glider de in i varandra? Har ni svårt att ta avsked av era karaktärer och historier, eller blir ni hjärtligt trötta på dem?