Projekt: redigering av gamla manus.

Jag har bestämt mig för att ägna december åt att bearbeta och förlänga mitt första avslutade romanmanus, "Riksettan", för att skicka det till ett annat förlag. Det var ett spännande och roligt äventyr att skriva den, men nu när den har legat ett tag och jag har övat upp mina färdigheter med att skriva annat är det dags att den får sig en ny omgång. Om inte annat är den alldeles för tunn med sina 35000 ord, och nu när jag har klarat NaNOWriMo-gränsen på 50000 ord på en månad ska jag väl klara att dubbla den ungefär. Visserligen var jag ledig i juni när jag skrev den första versionen medan jag i december har alldeles för mycket annat att göra, men jag har ju som sagt klarat NaNoWriMo nu utan att vara ledig.

Även mitt andra och tredje manus står på tur för att få sig en omgång. Det känns lite märkligt att omedelbart revidera vad jag är så stolt över att ha lyckats avsluta enligt planen under NaNoWriMo, men när turen väl kommer till manus nummer tre har jag nog mindre sentimentala känslor för originalversionen. Det är till det bättre, det är jag övertygad om. Just nu känns det faktiskt mer lockande att revidera än att kasta mig in i något nytt, så det är bara att passa på medan jag känner så! Jag tycker bara litet synd om min första idé till NaNoWriMo som skjuts upp och skjuts upp, liksom flera ännu äldre idéer.

Jag funderar också på att starta en följetong i min blogg för att ge er stackars läsare något litet mer spännande att läsa än mina utgjutelser om att skriva romaner ni ändå inte får läsa. Jag får se om jag kommer på något som lämpar sig särskilt väl som följetong, eller om jag håller för hårt i alla idéer till potentiella romaner. Kanske att det får bli något som har ratats av förlag, när jag väl har fått svar... Vi får se, kanske efter årsskiftet. Jag skulle ju ta det lugnt efter NaNoWriMo...