Julstöket kom i vägen för min deadline.

Det blev ingen roman färdigredigerad i december. Jag har bara kommit till kapitel tretton än så länge, och då är det ändå inte så mycket som ska ändras i början, mest förlängas och utvecklas. Jag inser att jag nog gjorde ett misstag som skickade den till förlag i sitt ursprungliga skick. Förutom att den helt enkelt är alldeles för tunn så är jag när jag återvänder till den efter två andra romaner inte alls nöjd med den. Risken är nu att den blir alltför mångordig i stället, att jag skriver läsaren på näsan med det som tidigare stod mellan raderna och drar ned tempot med inre monolog och onödiga beskrivningar. Men står det först i manus kan man ju alltid redigera bort det sedan. Förut stod det kanske inte ens mellan raderna, utan bara i mitt huvud.

Det är svårt att hålla tonen. Jag vill hålla en lättsam ton, som en pastich på femtiotalets pulp fiction, men samtidigt vill jag ju att min historia och mina karaktärer ska vara engagerande, så de får inte bli rena klyschor. Jag är vid omarbetningen inte särskilt nöjd med hur jag presterat hittills... För mycket utropstecken och sådant. Nu gäller det att se femtiotalsfilm, läsa femtiotalsromaner och lyssna på femtiotalsmusik för att få den rätta tonen. Hur jag nu ska hinna med det, eller med att skriva över huvud taget, mellan allt annat som ska göras...

Annars är jag väldigt pigg på att omarbeta manus nummer tre, men det mår nog bra av att vila först. Jag hoppas bara jag är mer nöjd med det än med det här, även efter ett par månader... Jag borde vara det, tycker jag, mitt skrivande borde ha utvecklats mellan min första och tredje roman. Eller romanutkast, ska jag kanske kalla det. Jag är också sugen på att hugga in på alla mina nya idéer, men inte så det stör, jag ska nog klara att ägna några månader åt redigering först. Det är nästan så att jag vill vänta, för att de ska bli bättre än vad de skulle bli om jag skrev dem nu med en gång.

Projekt: redigering av gamla manus.

Jag har bestämt mig för att ägna december åt att bearbeta och förlänga mitt första avslutade romanmanus, "Riksettan", för att skicka det till ett annat förlag. Det var ett spännande och roligt äventyr att skriva den, men nu när den har legat ett tag och jag har övat upp mina färdigheter med att skriva annat är det dags att den får sig en ny omgång. Om inte annat är den alldeles för tunn med sina 35000 ord, och nu när jag har klarat NaNOWriMo-gränsen på 50000 ord på en månad ska jag väl klara att dubbla den ungefär. Visserligen var jag ledig i juni när jag skrev den första versionen medan jag i december har alldeles för mycket annat att göra, men jag har ju som sagt klarat NaNoWriMo nu utan att vara ledig.

Även mitt andra och tredje manus står på tur för att få sig en omgång. Det känns lite märkligt att omedelbart revidera vad jag är så stolt över att ha lyckats avsluta enligt planen under NaNoWriMo, men när turen väl kommer till manus nummer tre har jag nog mindre sentimentala känslor för originalversionen. Det är till det bättre, det är jag övertygad om. Just nu känns det faktiskt mer lockande att revidera än att kasta mig in i något nytt, så det är bara att passa på medan jag känner så! Jag tycker bara litet synd om min första idé till NaNoWriMo som skjuts upp och skjuts upp, liksom flera ännu äldre idéer.

Jag funderar också på att starta en följetong i min blogg för att ge er stackars läsare något litet mer spännande att läsa än mina utgjutelser om att skriva romaner ni ändå inte får läsa. Jag får se om jag kommer på något som lämpar sig särskilt väl som följetong, eller om jag håller för hårt i alla idéer till potentiella romaner. Kanske att det får bli något som har ratats av förlag, när jag väl har fått svar... Vi får se, kanske efter årsskiftet. Jag skulle ju ta det lugnt efter NaNoWriMo...

Välkommen till min nya blogg!

Jag är nyinflyttad härifrån: http://stellasandberg.blogg.se/